Lambrusco – en bubblare för listorna?

Rött och sött med förlåtande bubblor? Glöm lambruscon från förr – nu vinifieras de bästa à la Champagne. Frågan är hur stort det kan bli i Sverige.

– I love it! säger Rory McCoy, manager för det lilla ankimperiet i London med vinbarerna Ducksoup, Rawduck och nykomlingen Little Duck/The Picklery. De tog in sin första lambrusco för tre, fyra år sedan. Det var omedelbar kärlek.

– Det känns att det är personligt gjort, och eftersom vi har ett bra rykte vill jag hjälpa folk att upptäcka lambrusco. Engelsmän är precis som alla andra, de tror fortfarande att lambrusco är ett sött, billigt skräp från 70-talet. I början var det lite trögt, men i takt med att folk lär känna vinet går det allt bättre. Nu säljer vi slut flaskorna. Men det är få som beställer en hel flaska. De tar ett glas som aperitif.

Det är också så Rory själv föredrar vinet. Till plockmat.

– Prosciutto, oliver, bröd, ost – sådant som man har i Italien.

Lambruscoproducenter slåss fortfarande mot den seglivade myten av att vara ett vuxenalternativ till Coca-Cola. Men mycket har hänt de senaste åren. Ett omfattande arbete har lagts ner för att höja kvaliteten, både i vingård, källare och hur de jobbar med uppbindningar, tätare plantering, bättre teknik och mindre besprutning.

Lambrusco är inte bara en druva och ett vin. Det är snarare ett samlingsnamn för olika stilar och druvtyper. I familjen finns ett 60-tal kloner, men bara sex-sju används i större skala.

Den mest eleganta är Lambrusco di Sorbara, lätt i färgen med aromatisk doft och begåvad med skyhög syra. Den kommer allra bäst till sin rätt tillsammans med den lokala maten – charkuterier, ostar och pasta – där syran och bubblorna skär genom de feta konsistenserna. Vill du ha lite mer riv i glaset, välj Lambrusco Grasparossa di Castelvetro. Mörkare färg och frukt, med en behaglig bitterhet mot slutet. Däremellan har du bland andra Lambrusco Salamino di Santa Croce, djupt röd med en vinös doft av mogna druvor, ändå lättdrucket och rättframt.

Men det gäller att vara påläst och välja producent med omsorg. För visst finns det kvar dikeskörningar… Några personliga favoriter är Paltrinieri, Camillo Donati, Quarticello, Garuti, Saetti, Denni Bini, Crocizia och Fattoria Moretti – alla med en okomplicerad approach till sin vinmakning.

Det mesta av dagens Lambrusco görs enligt charmat-metoden, med den andra jäsningen i tank. Men det finns producenter som håller på traditionerna och låter kolsyrejäsningen ske spontant i flaskan (metodo ancestrale), vilket sker om man buteljerar innan allt socker har jäst ut. Resultatet går inte att ta miste på – bubblorna blir krämigare och du får en annan kropp och känsla. Sedan har du de som går steget ännu längre och gör som i Champagne – låter den andra jäsningen ske i flaska.

För några år sedan var det metode ancestrale som gällde; nu är trenden en andra flaskjäsning. På Massimo Botturas trestjärniga restaurang Osteria Francescana i Modena serveras Belleis Lambrusco di Sorbara som aperitif. Bellei är en producent med hundra års erfarenhet som numera gör all sin lambrusco à la Champagne. Uttrycket blir mer sobert och komplext, samtidigt som det finns en fin rödbärig frukt som stomme.

Annat att hålla koll på är orden secco och amabile. Det förra anger att vinet är torrt, medan det andra drar åt det sötare hållet. Låt dig dock inte skrämmas av lite restsocker. En amabile av Grasparsossa har sin plats på bordet – syran stöttar det söta och frukten fyller upp. Se bara till att dricka det väl kylt.

Håll också koll på procenten. En riktig lambrusco ligger på minst 10-11 procent alkohol. Är det lägre finns risk för en sockerchock. Den mesta lambruscon är tänkt att drickas relativt ung. Marknadens troligtvis äldsta lambruso är Cantina della Voltas ”DDR” 2009, en ren Lambrusco di Sorbara som vilat 84 månader på jästfällningen. Traditionell metod och 13 procent alkohol. Kombinationen av frukt, mognad och fräschör försvarar den högre prislappen.

Anna Mellfors, Tranan och La Colline, provade lambrusco härom veckan.

– Jag kan tänka mig att ta in det till våren. Det kanske inte är något för Tranan, men väl för La Colline där vi har snacks, chark, ost och rätter att dela på. Lite mer lättsamt, och då passar lambrusco.

Hon tror dock att det kan ta lite tid att sälja in.

– Lambrusco är något som svenskar dricker mer utomlands men glömmer bort när de kommer hem. Det är lite som med tysk riesling – folk tror fortfarande att det är sött. Men det finns så många varianter – Camillo Donatis till exempel har bra tanninstruktur.

Anna Mellfors gör jämförelsen med orange vin. För några år sedan visste få vad det var, desto fler rynkade på näsan. I dag är det nästan ett statusvin. Orange i glaset visar att du hänger med.

– Lambrusco kommer nog aldrig att bli en stor grej, men det behöver inte bli mainstream. Det kan fungera på ställen som Babette och Cafe Nizza, dit folk går som är medvetna och nyfikna.

Lambrusco finns för tillfället bara på ett par vinlistor på Star Wine List, sök i vinsöket längst upp för att se vilka, och för att hålla utkik framöver.