Maximilian Mellfors: Det enda vinet jag kan arbeta med
Pontus Elofsson håller i sin bok ”På Noma får man vin med klumper i” ett underbart brandtal till en företeelse som kallas naturligt vin och jag kunde inte hålla med någon mer. Men jag ska ändå försöka elaborera mina egna tankar varför vi har valt att arbeta explicit med naturliga viner på Tyge & Sessil.
Om inte ordet naturligt ”kidnappats” hade vi troligen sluppit väldigt mycket diskussion och missförstånd, men vid det här laget måste vi ändå vara överens om att företeelsen måste tas på allvar.
För det är just en företeelse, eller en rörelse, snarare än en typ av vin.
Så snart vi försöker sätta gränser runt och definiera fenomenet biter vi oss själva i svansen. Det ligger ju i sakens natur, om du ursäktar den något torra ordvitsen, att en rörelse just befinner sig i rörelse och inte stannar, är omöjlig att riktigt greppa om du inte råkar vara mitt i den.
Och jag tror att just det här är en av nycklarna till att på ett skönt och avslappnat sätt kunna njuta av olika typer av naturligt vin: att inse att det kanske inte riktigt går att förstå. Det är i alla fall förknippat med alldeles för stor tidsinvestering för de allra flesta vindrickare.
Många vill ta en genväg och ber om en definition. Jag har tänkt mycket på en (som alltså är omöjlig att göra) och minsta gemensamma nämnare bland alla som gör naturligt vin, och som mer eller mindre medvetet är med i den här rörelsen, har jag kommit fram till är:
En strävan efter att göra gott vin helt utan korrigeringar.
Det är en så himla fin tanke!
Problemet är bara att det inte skulle bli något vin över huvud taget utan korrigeringar. Du ställs inför en rad korrigeringsbeslut, även om du vill göra – ingenting.
Skärningspunkten uppstår där du som vinmakare eller –drickare drar gränserna, och det är här det börjar bli intressant! Vad är tillräckligt ingenting? En del naturliga viner satsar på sådan kompromisslöshet (eller drickglädje) att de ofelbart delar människor i olika läger.
Och det är väl helt fantastiskt?
Några saker ska man dock komma ihåg tycker jag om man nu försöker sig på en definition (gör inte det!): två av grundpelarna till rörelsens start var en reaktion mot 1. Döda jordar och 2. Industriell (smak)likriktning. Det innebär att du måste ta hand om jorden du brukar och att du inte kan använda några av vinindustrins prylar, som alltså tenderar att locka till korrigering.
Men vem bestämmer vad som är en onödig pryl? Vad är ett nytt ekfat? En ståltank? En traktor? Satellithjälp för väderprognoser? Ska vi leva 2017 eller 1917?
Vad är giftfritt? I princip alla som gör naturligt vin använder svavel.
Svaren blir färre än frågorna. Dels förändras tiderna, dels är din historiska/kulturella/socioekonomiska bakgrund enormt viktigt för hur ditt vin blir. Det blir för många variabler.
Vilka frågor man ställer och vilka svar man eventuellt ger är upp till både vinmakaren och vindrickaren. Det är det jag gillar med naturliga viner, de bryter överenskommelser om vad vin kan och får vara. Det är vin som får mig att stanna upp och tänka efter. Som irriterande nog kräver något av mig. Som att fundera över under vilka förutsättningar vinet gjordes, av vem och vad den personens strävan var.
Det är den enda typ av vin jag kan arbeta med.
Tyge & Sessil firar ett år på juldagen – Läs mer här.
Sök 2500+ vinlistor
