Antonio Maçanita – nytänkaren som lyfter Portugal

Av Lena Särnholm

Publicerad 07-februari-2024

Partnerinnehåll / Sverige

Provokatör. Rebell. Antonio Maçanita letar upp obskyra druvor och extrema lägen – och gör bordsvin på Madeira. I mars kommer den portugisiska vinmakaren till Sverige för att visa upp sina senaste kreationer.

(Partnerartikel med Handpicked Wines)

– Rebell? Vi håller inte på med krig. Men jag är okej med att bli kallad det. Jag är en självständig tänkare, jag säger och gör vad jag tycker. Det kan vara svårt att smälta.

I år firar Antonio Maçanita dubbla jubileum. Tio år som vinmakare på Azorerna, tjugo i Alentejo. Hur det ska firas återstår att se. Men helt klart väntar något extraordinärt. Vad annars, från en man som alltid har gått sin egen väg och personifierar det ”nya” vinlandet Portugal. Han har blåst nytt liv i lantliga Alentejo, räddat hotade druvsorter på Azorerna, och nu senast – revitaliserat vinnäringen på Madeira och dess grannö Porto Santo. Tillsammans med sin vän, krögaren Nuno Faria, utnyttjade han stiltjen under covid till att tänka nytt. Och extremt.

– Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att jag skulle göra vin på Madeira. Men det är ett fantastiskt ställe som ger en frisk och unik profil till vinerna, säger Antonio Maçanita.

Nuno Faria är från Madeira och när de gamla kompisarna började diskutera fanns ingen återvändo. Antonio Maçanita går i gång på traditioner som håller på att försvinna. Vinstockarna tvingas bort av turism och bananodlingar. På Porto Santo finns knappt 15 hektar kvar.

– Porto Santo, den mindre av öarna med 3 000 invånare jämfört med Madeiras 300 000, har blivit ett semesterställe för Madeirabor.

Initialt handlade projektet om att rädda druvorna. 2020 kostade ett kilo druvor 1,50 euro. I dag fyra euro kilot.

– Ja, man kan säga att trenden har vänt. Nu är det intressant att odla vin igen. Det finns runt tjugo odlare på ön och det planteras allt mer.

Det blir bra syra i vinerna och relativt låg alkohol, trots att vi har höga temperaturer och nästan inget regn

Projektet heter dos Profetas e dos Villões och de gör icke uppspritat vin på inhemska druvor som caracol, tinta negra och listrão (listan blanco). Porto Santo är en vulkanö, men så gammal att det har ackumulerats fossiler, och i mitten av ön (där de flesta vingårdar ligger) består jordmånen av lera och kalk.

– Det blir bra syra i vinerna och relativt låg alkohol, trots att vi har höga temperaturer och nästan inget regn. Tack vare havet blir det aldrig hett.

På två master classes – i Göteborg den 4 mars och i Stockholm den 5 mars – presenteras fyra viner från dos Profetas e dos Villões.

Antonio Maçanita må vara individualist, men jobbar ofta i team. Azores Wine Company driver han tillsammans Felipe Rochas och Paulo Machados. På bara tio år har de gått från att hyra trettio hektar till att äga över hundra. De räddade druvan terrantez do pico från att försvinna och kämpar för att få den amerikanska hybriden Isabella godkänd.

– Jag har alltid gillat underdogs. De lokala druvorna är en del av vårt kollektiva minne. Det är vårt ansvar att bevara dem. Dessutom, med klimatförändringarna kan de vara en del av lösningen. De här druvorna har anpassat sig till platsen, de har hög syra, låg alkohol och är mindre produktiva.

Ett av de nya vinerna från Azorerna är Erupção Vulcânica, en blandning av tre årgångar.

– När du buteljerar bygger du en idé om vinet, och jag fann mer djup och komplexitet genom att blanda. Med tiden blir jag mer och mer flexibel.

En praktisk läggning när klimatet tvingar fram nytt tänk. I Alentejo, där allt startade med Fitapreta 2004, skördar de vissa fält på natten. För hand, med pannlampa. Bättre för alla, konstaterar Antonio Maçanita.

– Då får vi in friska, svala druvor och skördearbetarna slipper slita i hettan. Även ur en teknisk synvinkel är det bra – vi slipper kyla druvorna och spar energi. Jag gillar att jobba med lägre temperatur i början av jäsningen för att bibehålla frukten.

Med egna vinerier på Atlantöarna, i Alentejo och i Douro tillsammans med sin syster Joana, har han dragit ner på konsultverksamheten. Det är en trend i hela Portugal – och som är av godo, menar Antonio Maçanita:

– När jag började i Alentejo fanns fem konsulter på 50 vinerier. De kunde ta vinerna från dåliga till bra, men det blev en formel. Allt smakade likadant. Nu har många sina egna vinmakare med sin egen filosofi. Vi ser mer individuella viner.

Just regional individualitet är ett av Portugals starka kort. Nu börjar vi också kunna särskilja de olika appellationerna och dess druvor.

– Det har skett enorma förbättringar. Vid millennieskiftet började man använda alla instrument som fanns tillgängliga, nu tar många ett steg tillbaka, säger Antonio Maçanita som går i bräschen för utvecklingen med att återuppliva traditionen med stilla viner på starkvinsön Santa Porto.

Som han säger:

– Där det finns fortiferat vin finns det bordsvin. Allt börjar ju med vanligt vin.